Berättelsen om Kultsjöån, människor, verksamhet och natur. Och några bilder till inspiration…
Kultsjöån har alltid varit en mycket stark fiskemagnet i Vilhelminas fiskehistoria.
Redan när de anrika Grönlunds släktingarna började utveckla sina fiskeredskapsprodukter, så var ån väldigt frekvent använd. Den utgjorde säkert en viktig referenskälla. Men inte heller bara det, fisket var då också innan regleringen av världsklass. Idag får vi kilowatt och mindre fisk.
Fisket i Kultsjöån är i alla fall, trots ingreppen otroligt populärt. Om du inte räds andra spösvingare, husvagnar eller färggranna kläder, så ska du helt klart stanna till längs denna osedvanligt vackra å.
Den skär genom vidunderliga mängder med klippor och skrevor, tillsammans med fall och stenblock. Här finns det höljor överallt, att man knappt hinner med att släppa ned kroken på alla ställen. Harren har slutat finnas, men öringen har tagit vid i stället. Ett flugkast är säkert för den som inte flugfiskar, och andra nyttjar Vibrax koppar och prickig, samt små wobbler. Det finns gott om platser att parkera bilen på, och om fisket skulle vara trögt, så måste man i alla fall varje gång sätta sig ned och bara omslukas av dimmorna i Dimforsen. - berättat av Trappern:”
Två länkar till en hemsida om fiske i Södra Lappland:
Länk till hemsida med information om fiske i Södra Lappland
Film om flugfiske i Södra Lappland och Kultsjöån 2009
Sven Dufva
Bången fick aldrig se bron över till Sven Dufvas torp, den byggdes långt senare för att skolbarnen skulle komma över älven. Vi brukar kalla den för Virta bro ;-)
Bofasta och sommarvisten
Stor Herbert
Bildtext: Lantbrevbäraren och nybyggaren Herbert Abrahamsson "Stor- Herbert " Kultsjöluspen född: 1874 död: 1946. Han var en känd och legendarisk postförare. Två gånger i veckan fraktade han posten den drygt tre mil långa väglösa sträckan från Malgomaj upp till Saxnäs, Vilhelmina. Han var ovanligt storvuxen och stark. Det berättas många historier om hans styrka. Han kunde t ex bära en stor järnspis i mesen på ryggen. Han konstruerade en "Övervåningsmes med stigbyglar" för att bära sjuka genom väglöst land, sjuka eller skadade som tålde att bäras på detta vis.
Anmärkning: Bildtexten är hämtad ur boken "Nybyggares dagliga leverne" av O P Pettersson. Rektor Nils Eriksson (1901-1980) född i Lövberg, Vilhelmina och verksam som folkskollärare i Vilhelmina under många år och senare som rektor i Järna. Mer information om fotografen Nils Eriksson kan nås genom att välja om bildsamlingen från startsidan och klicka på Nils Eriksson. Fotografiet finns i Västerbottens museums fotoarkiv.
Stalon
Gitsfjället
Ångermanlands Sportfiskeklubb
Gösta Gleerup
Vårfloden
…
